1797-183 Charles-Emile-Callande de Champmartin (Bourges, 1797 -Paris,1883) was a French painter. His numerous portraits, historical and religious pictures were very popular.  Related Paintings of charles emile callande :. | le pere et le fils mort | tete de negresse | la bataille de maipu | officier dit kleber a saint-jean-d'acre | course de chevaux montes |
Related Artists:
William Page
1811-1885 William Page studied at Phillips Academy, Andover in 1828-29 (not the Andover Theological Seminary on the same campus, as is commonly asserted). A man of mercurial temperament, Page was lacking in religious belief in youth, but later became a Swedenborgian. He received his training in art from Samuel F. B. Morse (a Phillips Academy graduate) at the National Academy of Design, and in 1836 he became a National Academician. In the 1830s and 40s, Page was based in New York, achieving renown there as a portraitist. Living in Rome from 1849 to 1860, he befriended Robert and Elizabeth Browning, whose portraits he painted. He was also a friend of William Wetmore Story and of James Russell Lowell, who dedicated his first collection of poems to him in 1843. In 1873, Page became president of the National Academy of Design. His work includes a painting of Admiral David Farragut at the Battle of Mobile Bay, the Holy Family (now at the Boston Athenaeum) and The Young Merchants (now at Pennsylvania Academy of the Fine Arts in Philadelphia), as well as countless portraits, including portraits of John Quincy Adams, James Russell Lowell and William Shakespeare, based on the Becker death mask. He also wrote A New Geometrical Method of Measuring the Human Figure (1860). He died in 1885, aged 74 on Staten Island. Although extravagantly praised as an artist from the 1830s into the 1860s, Page's reputation suffered in later life because he changed his style so frequently and, more particularly, because technical characteristics of his painting method soon caused much of his work to darken excessively.
Jakub Weinles
Jakub Weinles (1870 - 1935)
marcus larson
Simon Marcus Larson, född 5 januari 1825, Lilla Örsätter, Åtvidaberg, död 25 januari 1864 i London, var en svensk målare. Han tillhörde Dusseldorfskolan och skildrade naturens krafter på ett romantiskt och dramatiskt sätt. Larson hade en kort karriär och avled vid 39 års ålder, men ses ändå som en av Sveriges främsta 1800-talskonstnärer. 1856 var Larson i Dusseldorf och på julafton skissade han på ett solnedgångsmotiv vid den bohuslänska kusten, men Larson drömde om att måla en större tavla, hans atelje var alltför trång. Så en dag när han satt i stans populäraste caf?? och drack öl fick han id??n att han skulle måla i caf??lokalen. Sagt och gjort så hyrde han lokalen i 14 dagar. Duken han spände upp var 10-12 fot hög och 18 fot bred. Efter 10 dagar var tavlan klar. Tavlan ställdes ut på akademien och det byggdes en utsiktsramp för att åskådarna skulle få en överblick över tavlan, priset var 5 Silbergroschen per titt och det annonserades att intäkterna skulle gå till välgörande ändamål, vilket fick stort uppseende, särskilt bland övriga konstnärer, utställningen varade mellan 25 jan. och 15 feb. 1857 Tavlan ställdes också ut bland annat i Köln och Berlin sedan till Salon Carre i Paris där den hyllades. Därefter ställdes den också ut i Stockholm där Larson tänkte skänka tavlan till staten tillsammans med köpet av Vattenfall i Småland, men då Larson på hösten inte fick sälja nämnda tavla tog han ned den stora tavlan och tog den med sig när han lämnade Sverige och fortsatte sina resor, han visade den under några år, sista gången någon skrivit om tavlan var 1863, Efter Larsons död i London försvann tavlan.